I december 1947 flyr Celan till Wien, där han snart knyter kontakt med den litterära och konstnärliga världen. Här lär han känna Ingeborg Bachmann, som han har en kort kärleksaffär med. Förhållandet förvandlas under årens lopp från en omöjlig kärlek till en fast om än inte helt friktionsfri vänskap. I Bachmanns roman Malina, som utkommer 1971, ett år efter Celans död, skriver Bachmann med syftning på Celan: ”Han var mitt liv. Jag älskade honom mer än mitt liv.”